tankaromivf.blogg.se

Känns helt galet att jag har varit mamma lika länge. 

De känns som han föddes förra veckan, men samtidigt så känns de som han alltid funnits. 

Att den lilla mini människan, som var som ett litet knyte som bara ville ligga nära, sova och äta, nu kör på med full gas med allt. Att han skrattar och leker dagarna i ända, äter mat och visar tydligt när han gillar och ogillar något. Han är full med energi, känslor och kärlek.  Han är mitt levande lyckopiller. Han som gör det värt att gå upp ur sängen varje dag, även om jag knappt fått en blund. ( Då inte pga honom, utan mina sömnproblem och hjärnspöken.) Att se hur han utvecklas varje dag. Hur han studerar varje steg, rörelse och känslor man gör, till att nästa dag försöka själv. Att se hans glädje i ögonen när han ser någon han känner igen och tycker om. 

Han är en riktig charmör, med glimten i ögat.

Ser fram emot att se hur du kommer utvecklas ännu mer, när första riktiga orden kommer och se hur du tar för dig här i livet.

För min del så börjar jag snart att jobba, inte på mitt ordinarie schema utan som timvikarie. Känns sisådär men jag måste. Behöver få vara vuxen och träffa andra vuxna. Låter kanske konstigt. Men jag har tyvärr isolerat mig under denna föräldraledighet och behöver komma ut. Som sagt så känns de segt men de kommer bli bra.

Nu ska jag baka kärleksmums och tårta inför morgondagens kalas! 🥳 ❤️